Uthyrningslägenheter på villa-fastigheter, skapar inte bara trygghet genom en stabilare ekonomi för ägaren. Dan Gaversjö lyfter det även som en av tre åtgärder, som har störst strategisk påverkan mot “gängkriminalitetens mekanismer och bränsle”. SvD Debatt den 19/7.
Länk till SvD Debatt 2018-07-19
Många kan säkert tycka att Dans slutsats är väl långtgående. Men på längre sikt spelar det roll hur vi bygger vår stad. Om målet är att skapa trygga och välfungerande bostadsområden.
Grunden i Dans retorik ligger i att det skapas förebilder i alla bostadsområden. Förebilderna är oftast någon form av entreprenörer som skapar påverkan på sin omgivning. Både i positiv och negativ riktning. Genom att bryta loss de negativa förebilderna från utanförskapsområden och byta ut dem mot trygga och välintegrerade föregångsmän. Kan fokuset istället riktas mot ett “lagligt entreprenörskap”, studier och arbete. Samtidigt som vi behöver skapa möjlighet för fler att etablera sig i redan trygga områden. Med möjligheter till andra karriärval, än de som allt för många unga män väljer idag.
Jag tolkar inte Dan som att allt kommer att lösa sig, om vi bara bygger villor med uthyrning i våra utanförskapsområden. Vi behöver blanda upp med delar där personer “som lyckats”, kan göra bostadskarriär inom stadsdelen. Både genom att blanda hyrt och ägt i det befintliga beståndet. Men även genom att skapa boenden att sträva efter. Istället för att fly från området för att / eller om man lyckas. Dessa boenden kan även fungera som en motor. Dit väletablerade personer från andra stadsdelar vill flytta.
Utanförskapsområden har ofta en väl utbyggd kollektivtrafik till skillnad från villaområden. Tillsammans med ett redan stort befolkningsunderlag kan en ökad ekonomisk integration även skapa möjlighet till en ökad lokal service. Detta ökar både det “nya villaområdets” marknadsvärde samtidigt som det minskar bilberoendet för villaägaren. Vilket är något som allt fler och framförallt unga eftersträvar. Villor med privatuthyrning kan här vara ett sätt att behålla fler människor “som lyckats” inom stadsdelen, samtidigt som man även attrahera fler.
Fler hyreslägenheter i villaområdet
Att bygga hyreshus i ett befintligt villaområde är idag ganska svårt. Det möts oftast av flertalet överklaganden. Att däremot bygga privatuthyrningslägenheter i villor eller på befintliga tomter genom privata initiativ, är enklare. Det möts sällan av samma motstånd och är dessutom svårare att överklaga. En annan fördel är att det både finns plats och kapital oavsett konjunktur hos flertalet villaägare. Klon ligger här i att förändra attityden gentemot privatuthyrning, som är en del av “andrahandsuthyrnings-marknaden”.
Jag vet inte om det är till befintliga villaområden, som Dan menar att avhoppade gängmedlemmar skall flytta. Oavsett så ger privatuthyrningslägenheter en tryggare miljö än utanförskapsområdet. Samtidigt som det ger unga från villaområdet, en möjlighet att göra bostadskarriär där de själva växt upp.
Andra grupper som gynnas är familjer som går isär. Det förenklar, då båda föräldrarna kan stanna inom området. Även om inte båda har råd eller möjlighet att äga sitt boende. Att ha möjlighet att stanna inom samma område var något som förenklade för mig och barnens mamma då vi gick isär. Vi kunde båda äga våra boenden. Men genom att stanna i samma område, sparade vi åtskilliga timmar per vecka inom “familjelogistiken”. Jämfört med om en av oss hade behövt flytta till en annan stadsdel. Det förenklade inte bara för oss, utan gav även barnen en ökad trygghet och minskad stress. Då de kunde röra sig mellan oss på ett enklare sätt och gå kvar med samma kompisar i skola och förskola.
Hur vi bygger spelar roll för tryggheten
Att bygga blandat med både dyrare och billigare lägenheter, olika storlekar och olika upplåtelseformer, gör att fler kan göra bostadskarriär inom samma område. Istället för att tvingas flytta från området, om de vill ändra sin boendestandard. Jag följer Fredrik Kopsch på twitter och jag tycker han beskriver den blandade bebyggelsens betydelse bra, i tweeten jag kopierat in och länkat i slutet av inlägget.
Vi bör bygga, så fler kan och vill stanna inom sitt område. Så människor kan känna en stolthet för att bo kvar, istället för att känna att de måste flytta för att lyckas!
Under året har jag bl.a. kommit i kontakt med ett projekt i Angered, där en entreprenör vill bygga ett område med 2-familjshus. Husen skall bestå av en egen del och en uthyrningsdel. Och projektet drivs tillsammans med ett 20-tal företagare, som byggt framgångsrika bolag. Alla hade gemensamt att de växt upp i Angered och nu ville visa för sin stadsdel att de lyckats. De vill skapa ett område att se upp till och sträva efter inom den egna stadsdelen.
Jag tror på denna typ av initiativ och det Dan skriver. Man måste bryta gängbildningen genom att motverka dem tidigt genom många små steg. Men jag tror även att det behövs fler förebilder inom det egna bostadsområdet. För att unga skall se att det finns andra sätt att lyckas, än genom kriminalitet. Och tänk om den förebilden just kunde vara en företagare, som både tänker entreprenöriellt i sitt bolag och i sitt boende! Genom att investera i privatuthyrning och själv få möjligheten att sänka sina kostnader genom att “bo gratis”.
Relaterade inlägg:
- Privatuthyrning skapar en möjlighet till integration
- Privatuthyrning skapar företagsamhet
- Samhällsbyggnad samlingssida
- Att investera med hjärta och plånbok
Fredriks samlade twitter-sekvens:
“Jag har funderat lite över
#segregation och#utanförskapsområden och vill presentera en hypotes som tar sitt avstamp i skillnader i fysisk planering av områden, och hur dessa kan ha bidragit till att vissa områden blivit utanförskapsområden.#bopolBilden ovan kommer från ”Generalplan för Stockholm 1952” och beskriver två olika sorters områden. Ett (det som är numrerat 1) som vi kan kalla för blandad bebyggelse och ett annat (det som är numrerat 2) som vi kan kalla homogen bebyggelse.
Den blandade bebyggelsen har ett centrum av flerfamiljshus i högre byggnader, omgivet av mindre områden som består av lägre bebyggelse i enfamiljshus. I nära anslutning finns industriområden med arbetsplatser, och utspritt finns skolor.
Den homogena bebyggelsen har endast områden med flerfamiljshus i högre byggnader. Det finns fortfarande ett närliggande industriområde med arbetsplatser och utspridda skolor.
Vad är då hypotesen om att valet av planering mellan de här två typområdena kan skapa utanförskapsområden? Det har att göra med vad som brukar kallas boendekarriär, ett ord jag för övrigt tycker används slarvigt men som här får innebörden ”anpassning efter levnadsförhållanden”.
Låt oss förenkla och anta att en viss typ av hushåll flyttar in i den högre bebyggelsen som består av flerfamiljshus i båda områdena. För enkelhets skulle kan vi se dem som en homogen grupp av unga, barnlösa hushåll i början av hushållsbildning.
Låt oss vidare förenkla att den här gruppen består av två typer av hushåll, högpresterande och lågpresterande (vad gäller arbetsmarknaden). Högpresterande kommer framöver, i takt med att de gör yrkesmässig karriär, att höja sina inkomster i snabbare takt än de lågpresterande.
Eftersom bostaden är en normal vara, som vi tenderar efterfråga mer av när inkomster stiger, kommer de högpresterande efterhand att efterfråga mer och bättre bostäder. De kommer vilja flytta till småhus.
Högpresterande hushåll som bor i den blandade bebyggelsen kommer att ha möjlighet att bo kvar i samma stadsdel. Eftersom de gjort en del sociala investeringar i det här området är det inte heller osannolikt att de kommer välja just det alternativet.
Högpresterande hushåll som bor i det homogena området, som förvisso också gjort sociala investeringar i sitt område, har däremot inte möjlighet att förbättra sin boendestandard och samtidigt stanna kvar. De måste också flytta till den blandade bebyggelsen.
Efterhand som högpresterande hushåll, i ett senare skede av hushållsbildningen, flyttar ut från flerfamiljshusen ersätts de av nya hushåll i det tidiga skedet av hushållsbildning, där några kommer bli kvar, och några kommer flytta, och så kommer det fortsätta.
Högpresterande hushåll kan ha positiv inverkan på lågpresterande hushåll. Det är inte en helt okänd företeelse att produktivitet förknippas med positiva externaliteter (det är exempelvis en av förklaringarna till städers framgång). När de flyttar, försvinner externaliteten.
Med tiden finns risk att det homogena området blir stigmatiserat, då högproduktiva som vill uppgradera boende måste flytta därifrån. Det kan resultera i att unga hushåll som är högproduktiva väljer bort att flytta dit ens i början av hushållsbildning. Externaliteten uteblir helt.
Vad vi lämnas med är ett segregerat utanförskapsområde, som blivit ett sådant på grund av den ursprungliga fysiska planeringen av homogen bebyggelse. Stämmer hypotesen blir en naturlig följd att planera blandade områden, med möjlighet att stanna kvar, för olika typer av hushåll.
Obs! Betänk att det här är en förenklad förklaringsmodell för EN möjlig förklaring till utanförskapsområdens uppkomst. Jag säger inte att det är den ENDA förklaringen, jag säger inte heller att lågpresterande hushåll endast bor i flerfamiljshus, om nu någon skulle bli upprörd. ”
Fredrik Kopsch @FredrikKopsch