Alla behöver någonstans att bo. Men hur stor del av dagen, spenderar du på väg mellan din bostad, jobb och fritidsaktiviteter?
Eller som förälder, mellan bostad, skola, jobb, skola, bostad, dina eller barnens fritidsaktiviteter och återigen bostaden?
Kanske känner du att det är svårt att balansera din tid och energi ?
Undrar du var stora delar av lönen tagit vägen, i slutet av månaden?
Och har du ett stort behov av att fly vardagen under semestern för att bara åka bort?
Många ser detta som normalt i delar av livet. Eller, ett tecken på att det är dax att göra en förändring. Och alternativen som nämns är ofta att:
- byta till ett bättre och mer välbetalt jobb.
- skaffa en bättre bil, hyra en p-plats närmre jobbet. Eller ett annat färdmedel till jobbet.
- skaffa en “ny och förbättrad” partner. Som kunde gjort lite mer av hemarbetet och inte varit borta på jobb eller egna intressen hela tiden.
- köpa RUT-tjänster, lära sig laga mer snabblagad mat.
- köpa ett fritidshus, för att komma bort och koppla av på helgen.
Är detta lösningar? Eller är de egentligen bara sätt att bota symptomen på en sjukdom?
Kan det vara så enkelt. Att du egentligen bara har för långt avstånd, mellan din bostad, ditt jobb och dina fritidsaktiviteter?
Vilket leder till att du lägger för mycket tid på alla transporter, som sker samtidigt som alla andras transporter och samtidigt stör familjens måltider. I ditt ständigt pågående triangeldrama.
Covid kan ha ändrat beteenden
Min förhoppning är att pandemin, i alla fall har fått fler människor att reflektera över sin situation. Fått fler att se att vi kan förändra våra beteenden, om det bara är tillräckligt viktigt för oss. Och att vi faktiskt trivs med delar av det nya normala.
Hur många fler dagar kunde du äta middag med familjen under 2020 än 2019? Hur många fler promenader tog du under arbetsdagen? Hur ofta satt du i bilkö eller stressade med hämtning och lämning på förskolan?
Min och Isabelle vardag påverkades inte nämnvärt 2020. Vi har fortfarande “10 meter” mellan bostad, jobb och fritid. Dock sparade vi ytterligare tid pga av ökad digital mognad, både hos oss själva och samhället.
Digitaliseringen minskar främst det upplevda avstånden i triangeldramat mellan bostaden, jobbet. Och kanske har den även fått många av oss, att har aktiv kontakt med våra föräldrar och vänner från andra länder. Fast nu istället över Facetime, Zoom, Teams mm.
Det upplevda avståndet och behov av egna transporter, kan även förändras på andra sätt.
Beteendeförändringar minskar det upplevda avståndet
För något år sedan skaffade hela vår familj el-cyklar. Vilket gör att vi tillsammans och utan bil, kan ta oss både till Göteborgs centrum, Surtesjön och Kungälv.
Mat beställer vi (barnen) en gång per vecka på nätet. Vilket sedan blir hemkört till dörren för 49kr av Coop. Ekonomiskt är det faktiskt samma kostnad eller billigare än att ta egna bilen 5+5 km. Dessutom spar vi tid. På att barnen inventerar skafferiet, gör matsedel och sköter handlingen.
Det som missats, kan barnen köpa av den lokala Ica handlaren. Påväg hem från skolan. Alt när vi slänger sopsorteringen och handlar godis på helgen. Helgen, som vi alltid låter vara oplanerad avseende mat. För att kunna vara mer spontana och “festa till det” lite.
Att el-cykla som huvudtransportmedel, ta dagliga skogspromenader, lägga rekreationstid på att odla runt huset, göra 5 minuters familjegympa vid var middag samt att jag och Isabelle gör gemensam yoga ett par gånger i veckan. Minskar vårt behov av att jäkta iväg till något externt gym.
Att vi båda är egenföretagare som helt jobbar hemifrån, förenklar givetvis vår möjlighet till planering och spontanitet ytterligare. Men det gör även ökad digitalisering för många löntagare. Vilket gör att fler kan vrida vardagen lite. För att passa familjelivet bättre och även minska vissa transportbehov. Eller lägga dem, då det inte är lika mycket trafik.
Vi har exempelvis valt att “jobba” i intervaller under dagen. Där vi passar på att jobba, då barnen oftast vill göra egna saker eller är i skolan. Men även för att anpassa våra scheman, mer utefter deras och familjens mat-behov. Så vi kan äta en gemensam middag då det passar bäst för alla. Både tidsmässigt och för att alla skall kunna ansvara för tillagningen av maten. Någon dag per vecka var.
Barnen som är födda 04 och 08 har idag ansvar för 3 av familjens middagar per veckan. Men gör snarare 5 av dem. Vilket ytterligare sparar vår tid.
För transporter och mat är 2 av de saker som påverkar triangeldramat mest. Det är många gånger här vi stressar, vilket påverkar oss negativt på flera olika sätt. Samtidigt som det ger upphov till kostnader. Både i form av tid, pengar och energi. För oss själva och faktiskt även klimatet.
Ni vet väll att de 4 största påverkarna på klimatet är Bostaden, Maten, Transporterna och Börsen. Eller Bostaden, Biffen, Bilen och Börsen som någon annan lite mer populistiskt skulle sagt..
Se till helheten
De flesta transporter och upplevda avstånd, kostar oss både tid, pengar och energi.
När jag slutade som officer 2016, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att jobba kvar på 25%.
Jag jämförde då vad det innebar i lön ut i handen efter skatt. Vad transporten och luncherna skulle “kosta mig”. För att sedan jämföra med hur mycket tid det innebar. Om jag istället skulle hjälpa Isabelle i hennes skatt och redovisningsbyrå.
Jag funderade även över vad det skulle innebära i tillgänglighet för familjen. Familjen och pojkarna, som var extra viktigt vid den tidpunkten. Och mitt svar blev något i stil med:
När du kan hjälpa mig, att motivera för mig och min familj. Varför jag skall välja att vara borta. Samt otillgänglig för familjen i 50 timmar.
Då jag istället kan jobba 18 timmar, 3 meter från sängen, 10 meter från köket och ständigt tillgänglig för barnen.
Så kommer jag med glädje tillbaka och arbetar med dig…
Att vårt hem ger inkomster från privatuthyrning och att vi har hemmakontor för de egna bolagen, ger oss en enorm extra frihet. Vilket även förbättrat kalkylen ytterligare, i jämförelse med 2016.
Ett avskaffat behov av transporter mellan bostad, jobb och de flesta fritidsaktiviteter. Ger oss mer tid att njuta tillsamman. Men även att engagera oss i det som är viktigt för oss samt våra fritidsintressen.
Minskat avstånd = frigjord tid, pengar och energi.
När jag jobbade i Försvarsmakten hade jag minst 30+30 minuter resväg med bilen. Lokaltrafik eller cykel tog ca 60+60 minuter.
Idag har jag istället försumbara transporter. Vilket gör att jag har minskat avstånden samt upplevda avstånd mellan bostad, jobb och fritid.
På det viset har jag skapat mig i snitt minst 1,5 h mer fritid per dag. Eller 7,5 h mer i veckan. Dvs nästan en extra “arbetsdag” av fritidssysselsättning, tid att starta bolag, odla, vara med familjen mm.
Detta är ett av många exempel. På hur vi kan minska det egna orsakade triangeldrama, vi har i livet. Genom en genomtänkt placering av vårt boende, vårt jobb och vad vi väljer att lägga egna samt barnens fritidsaktiviteter.
Givetvis kan stat, kommun och företag även förenkla detta. Genom bra infrastruktur och mobilitetslösningar. Som kopplar samman städer, regioner med världen. Så våra nödvändiga transporter, kan bli snabbare och mer produktiva. Eller rationaliseras bort, genom någon annan alt ett innovativt sätt att kombinera våra måsten med transporterna.
Ex på det, ser jag i el-cykeln. Jag transporterar mig covid-säkert i frisk luft. Samtidigt som jag får lite vardagsmotion och avkoppling utan att bli svettig. Utan att behöva oroa mig över att hamna i någon trafikstockning eller leta parkering. Det spar mig tid, samtidigt som jag får andra hälsofrämjande effekter. Jag annars även skulle behöva lägga tid på under min “fritid”.
Visst kräver det lite extra allväderskläder. Men det gör å andra sidan att jag alltid har med mig de kläderna. Och har dem, när jag sedan vill njuta ytterligare i naturen under min fritid.
Många som ser tabellen ovan. Skulle säkert säga att ni inte lägger så mycket tid på vila eller mat.
Jag vill inte skam belägga, men jag rekommenderar varken att man minskar vilan eller kvalitén på maten. Om man vill få ett mer balanserat liv.
Många kan givetvis minska vilan till mindre än 8 h per dygn och även minska tidsåtgången. Genom ex mer snabbmat, halvfabrikat mm. Det gör även vi allt i mellan åt. Men vi gör det inte till en vana, för det är knappast sunt i längden!
Då finns det bättre och mer oproduktiv tid på dygnet att rationalisera bort. Såsom egenskapade triangeldrama, “rena” transporter, tv-soffan mm.
// Jakob E Saternus, grundare av Main Home
Om du gillade detta inlägg kanske du även uppskattar nedan:
- Varför valde vi kontor hemma
- Kick-off för privatpersoner
- Har du råd att vara sjuk?
- Vad blir möjligt när DU bor gratis?
Nedan klicka på bilden och läs mer om vår digitala utbildning. Som guidar dig till ett gratis boende
Tack för intressant inlägg! Ämnet är något jag själv funderat över mer och mer på senaste tiden.
Nyfiken, hur fick ni barnen att ha hand om veckohandlingen? 🙂
Tack Martina 🙂
Det har gått i flera steg.
I grunden har vi ett “system” som bygger på att alla i familjen hjälps åt med allt här hemma. Och att alla sysslor har ett bestämt värde i “streck” alt är värt ett streck per 15 minuter man gjort det. Vilket gör att jag kommer undan ganska bra genom att vara den som jobbar i trädgården…
Vuxna måste göra minst 30 streck på en vecka och barnen 25 streck en skolvecka. 30 en lovvecka. Efter att de tjänat in sina 25 streck så kan de använda strecken för att byta dem mot “speltid”. Som tydligen är den universella valutan för barn nu för tiden. Ett streck byts mot 30 minuter speltid. Alt 10 kr.
Systemet har utvecklats under flera år.. Och de bygger bl.a. på att min mamma brukade säga “lika är inte rättvist”.
Vi försöker översätta det i detta. Och lära barnen att 1 h matlagning är lika mycket värt som 1 h måla huset, 1 h städa osv.
Men efter ett tag har det blivit så att alla har hittat sina egna favoritsysslor. Samt “enkla streck”.
Vissa “tråkiga streck” kan ju göras samtidigt som man lyssnar på musik. Och andra får man mer uppskattning för. Ex om man lagat god mat.
Familjen har inte världens bästa humör när vi är hungriga och när barnen var mindre, kunde de uttrycka sig riktigt vidrigt angående maten. Vilket inte är speciellt kul för någon som lagt ned 30-60 minuter för att laga den till oss andra.
Så efter att du sagt att något var “äckligt”. Så “tvingade Isabelle dem att laga maten själva. Därefter har främst hon lagat mat tillsammans med dem allt oftare. Vilket gjort att något av barnen fått lite egentid med henne.
Hon har en bra förmåga att låta dem klabba mm. Medan jag hade lite svårare för det.
Så det har varit något år med “positiv förstärkning” och betygssättande av god mat. Med tiden har de fått så mycket uppskattning för det. Så det har blivit en av favorit sysslorna för dem båda. Och främst för Hampus, den yngste.
Så motorn har väll varit att jag innan jag träffade Isabelle har drogat ned barnen med enorma mängder fri speltid. För att vi sedan tagit bort den och begränsat den. Vilket skapar en viss abstinens som vi ständigt vidmakthåller. Vilket gör att de gärna lagar maten och även fixar mellanmål till oss, bakar mm.
De flesta saker de hjälpte till med här hemma var det gnäll, gråt och tandagnisslan om de första åren. Men idag gör de det mesta man ber dem om.
Det tar tid. Men är så värt det 🙂
Förlåt Martina!
Jag inser att jag svarade på en helt annan fråga…
Att de lärde sig att handla var en del av streck-systemet jag beskriver ovan
I början när vi handlade gjorde vi det tillsammans och alla fick streck för handlingen om man var med i butiken samt packade upp varorna.
När de hade lärt sig att vilka varor vi brukade väja, eko, arla produkter för andra mejeriprodukter, svenskt före utländskt osv. Så delade vi handlingslappen i var sin bit. Och alla tog var sin korg.
Detta gör vi fortfarande när vi handlar i fysisk butik.
Som jag skrev ovan så har vi en “inventeringslista” som stöd för barnen och oss själva. Som någon av oss går genom på söndagen. Då vi oftast handlar på kvällen. Så maten kommer på måndag förmiddag. Till det så brukar Isabelle och barnen titta i coop och ica tidningarna som kommer efter nya recept. Och den som inventerar gör då även veckans matsedel. Där vi bestämt att det skall vara ett visst antal vegetariska måltider. Alt att vi skall göra mer av det som finns i frysen. Det som är moget i landet för tillfället mm.
Matlistan innebär att de då även kollar recepten och kollar så ingredienserna finns med.
Sedan handlar de på nätet. Men vi kollar oftast innan de trycker på beställ. Då vi någon gång fått hem färska champinjoner för 700 kr. 30 gram chipspåse till fredagsmyset. 3 kg gul lök i stället för 3 lökar mm 🙂
Eftersom barnen har möjlighet att göra matlistan kan de ju välja lite mer mat som de gillar.
Och när de varit med och handlat har de kunnat få köpa lite spontanköp. Ex olika former av yoghurt, flingor, något god mat till helgen.
Och samma sak blir även till del när de handlar på nätet.
Utöver det så har de även inset om de kan värva oss till att äta något gott under veckan. Alt om något saknas hemma. Så har de alltid möjligheten att cykla och handla det åt oss. För att på så vis få något extra streck under veckan.
Jag anser att matlagningen och handlingen hör ihop. Intresset för matlagningen gör att de blivit bättre på att handla och tvärt om.
Och “familjevalutan” streck som kan bytas mot den universella valutan speltid är absolut en drivande faktor. Tillsammans med lite belöning av att få vara med och bestämma lite mer. Om de faktiskt även gör jobbet och är med och handlar.
/ Jakob