Människor är inte offer, de har en egen vilja och ett eget ansvar för sitt liv.
2021-01-20 publicerade Göteborgs Posten och debattartikel av arbetsmarknadsanalytiker Agneta Tjernström Lustig med titeln:
Det är tidningen som sätter rubriken, men innehållet i debattinlägget stämde väl överens med titeln.
Det fick oss både att skratta och fundera, över hur en analytiker kunde komma fram till den analysen. Då den är så långt ifrån vår egen uppfattning, man kan komma. Som upplevda snyltare, har vi tid. Vilket ledde till denna replik, efter den dagliga gemensamma promenaden.
Kunde bli en roman, men begränsade mig till att besvara de frågor analytikern skrev, att hon inte förstod.
Det som fick mig att fundera mest, var inte att de som lever som oss, kan bli kallade snyltare. Utan den människosyn, jag upplever mellan raderna. Både i debattartikeln och hos dess påhejare, samt de som blivit upprörda över min replik.
Repliken syftade till att skapa reflektion, även hos dem som går en annan väg än oss. Inte för att omvända dem till “ekorrhjulsavhoppare”. Utan för att reflektera över sina egna val i livet. Och om det finns något de kan välja eller välja bort. För att komma närmare sina mål. Om de har några?
Dömd till ekorrhjulet är ingen fråga om klass, utan ett val
Jag tror att alla människor har potential att ändra sin situation.
De är inte offer, vilket jag bemött om och om igen i mina kommentarer i veckan. Och när argumentationen tagit slut, har istället klass- argumentet lagts fram.
“Det är klart ni kan, för ni är övre vit medelklass. Alla kan faktiskt inte spara sig till kapitalinkomster” lyder till slut argumentationen. Vilken understöds med tidningsartiklar och statistik.
Klassargumenten biter dock sällan på mig. Då jag och Isabelle är två bondungar, med 4: a respektive 6 syskon. Som valde att gå våra egna vägar. Vilka till del skiljde sig, från våra föräldrars. Inte för att vi tyckte att de hade gjort fel val. Utan för att vi ville eller såg möjligheten till något annat.
Personligen har jag alltid känt mig ganska “rik” och lyckligt lottad. Inte p.ga pengar, utan andra värden i livet. En stor anledning till det, är min relation till mina föräldrar. Den trygghet, stöttning och kärlek de gett mig, nu och under min uppväxt. Den har gjort att jag inte sett något jag tagit mig för, som modigt eller annorlunda för stunden. Utan bara val, som känts naturliga för mig. Det är först i efterhand eller i andras ögon, jag brutit mot normen.
Detta kopplar jag till en uppväxt och ett liv, med stöttande personer i min närhet. Som fått mig att känna mig trygg när jag faller. För de gör vi alla om och om igen. Vilket är anledningen till att jag vill, att mina barn skall få falla snabbt och ofta.
Ok, jag skall vara ärlig. Har du en begränsning som gör dig icke “arbetsför”. Så köper jag att “inte alla kan”. Men jag köper inte argumentet för någon annan. Och jag förstår inte heller ivern i att stämpla människor med etiketter, kring att de inte kan. Att deras förutsättning, bakgrund, statistik och klass, gör det omöjligt för dem att skapa sig ett fritt liv, eller kapitalinkomster.
Speciellt i dagens samhälle. Där det finns obegränsat med jobb, affärsidéer, pant, delningsekonomitjänster mm för alla, och kanske främst för unga att ta del av. Om man bara är beredd att göra jobbet. Vilket de flesta inte är. För det extra jobbet eller aktiviteten, är det inte fint eller bra nog. Så istället väljer de att låta bli.
Vad krävs för att sluta jobba vi 40?
Det ärliga svaret är att du behöver veta:
- VAR du befinner dig i livet, din ekonomi mm IDAG.
- VART du VILL.
- Du behöver ha ett tillräckligt starkt VARFÖR, du vill det.
- För att längs vägen lära dig HUR du når det.
Och du behöver göra och ta action.
Alla gör hela tiden saker som flyttar oss i någon riktning. Frågan är bara om det är i den riktning vi vill. Det var därför jag i debattinlägget skrev:
“Vi snyltare lever ofta ett ”FIRE-liv”…. …Friheten kommer från flera år av sparande och investeringar med inkomster från lönearbete. Våra liv består av en vardag från vilken vi inte har behov att fly från genom överkonsumtion och resor.
Vi har valt att stanna upp, reflektera och ta eget ansvar för vår livssituation, istället för att anpassa oss för att passa in i mallen…”
Jag och Isabelle sparar och skapar kassaflöden på börsen, i våra uthyrningslägenheter, i guld och silver, amorteringar och andra alternativa investeringar samt genom engagemang i våra bolag. Vi har inte gjort allt från början. Utan gjort en sak i taget. Efter att vi skapat möjligheten och engagemanget.
När jag var barn cyklade jag runt på sommaren och plockade burkar. Samt öppnade grinden för bilar, som skulle åka ned på stranden. Jag gjorde inte det, bara för spänningen ifall vi skulle hitta något eller få en slant. Utan för sockerkicken av allt det godis, vi sedan kunde köpa.
Den belöningen var inte speciellt uppskjuten i tid. Men utefter åren, är det en sak jag lärt mig. Att den uppskjutna belöningen ofta blir betydligt större. Än den omedelbara.
De flesta vill bara veta HUR.
Så om du exempelvis kommer fram till att ditt HUR är börsen. Är nedan ett exempel på vad som krävs i sparande från 20 år till 40. Om du vid 40 års ålder vill hoppa av ekorrhjulet. Och leva på 4% av avkastningen från ditt kapital.
Uträkningen är förenklad, men syftar bara tills att beskriva vad du behöver välja och välja bort, för att nå detta. Om ekorrhjulsavhoppet är ditt mål.
Då kan du genom att dra ned på konsumtion samt genom extrajobb mm från 20 till 24 års ålder spara 4387 kr i månaden på börsen, i globala indexfonder. För att vid 25 till 29 års ålder öka dit sparandet per månad till det dubbla, nästa 5 års period till det tre dubbla och så vidare.
Så kommer du vid 40 års ålder och livet ut, kunna ta ut minst 20.000 kr / månad efter skatt.
Jag anser inte detta omöjligt för någon med engagemang, prioriteringar samt som är beredd att välja och välja bort.
Misstaget de flesta gör, är att när deras inkomst ökar. Så ökar även deras konsumtion. Utan att spara och lägga undan till sig själv först.
4387 kr är jättemycket för de flesta 20 åringar per månad. Men det är inte omöjligt, för någon som är företagsam och väljer det.
Jag och Isabelle sparade inte så mycket i den åldern. För vi förstod inte att vi hade möjligheten. Men vi gjorde andra saker, som att ex tidigt köpa oss ett eget ägt boende mm. Och det var först när vi träffades 2014, som vi på riktigt började skapa en gemensam väg ut ur ekorrhjulet. Vilket var betydligt lättare som ett par, med gemensamma mål. Än för var och en av oss för sig.
Och drivet kom från den gemensamma viljan att jag skulle jobba hemifrån med Isabelle, närvarande för barnen. Vilket är ett mål vi säkerligen inte satt upp. Om det inte vore för barnens mammas bortgång. Så att ha levt ett tryggt och kärleksfullt liv hade inte varit nog. Det krävdes även ett en tidpunkt, händelse eller genombrott i livet. Som fick oss att bestämma oss för att göra annorlunda!
Good is the enemy of Great!
Boktitel av, Jim Collins
Vad betalar vi Ekorrhjulsavhoppare i skatt?
En av Agneta Tjernström Lustig teser är att vi betalar mindre än löntagaren i skatt.
Vi sammanställde därför vad vi ungefär betalat i skatt, de senaste 6 åren. Under vår avhopparresa.
Löntagaren betalar Källskatt (dvs Kommunal och Statlig skatt) på sin lön. Utöver det betalar hen diverse skatter för sin konsumtion i form av moms samt punktskatter.
För att göra en rättvisande jämförelse, så sammanställde vi bara de skatter som vi betalat för att skapa de intäkter vi lever på, istället för ren lön. Samt den skatt vi betalar löpande på våra intäkter.
Vår egen konsumtion tog vi inte hänsyn till, då detta är något både vi och löntagaren bidrar med till statskassan. Även om detta är något man kan argumentera både för och emot, om det bidrar på totalen till samhällsnytta.
Totalt fick vi ihop 6 miljoner i skatteinbetalningar, på 6 år
De skatter vi summerade var:
- Källskatt på lön från förtroendeuppdrag
- Källskatt på lön från egna företag
- Egenavgift samt Arbetsgivaravgift från egna företag
- Momsinbetalningar till skatteverket vi gjort från våra bolag
- Momsdelen på de kostnader vi haft för att skapa våra uthyrningslägenheter
- Pantbrevs kostnad
- Lagfartsavgift
- Fastighetsavgift
- Bolagsskatt
- Utdelningsskatt
- Kapitalskatt
Hur mycket tillhandahåller vi, eller snyltar vi vi då på samhället. I jämförelse med löntagaren?
6 miljoner i skatt på 2 personer under 6 år betyder 500.000 kr / år och person. Eller 41,666 kr i skatt per månad.
Jämför vi det med skattetabellen i Göteborg, så slutar den vid en bruttolön på 80.000 kr i månaden. Vilket 2020 innefattade en källskatt på 31.666 kr. Om vi räknar på 30% kommunalskatt och 20% statlig skatt på resterande del. Motsvarar alltså våra skatteinbetalningar de senaste 6 åren 2 st lönearbetare, med 100.000 kr var i bruttolön.
Inte dåligt för två snyltare som hoppat av ekorrhjulet 🙂
Lite balans till debatten
Göteborgs Posten avslutade veckan med att ge lite balans till debatten, med denna ledare:
Mitt syfte är inte att putta över skuldbördan till någon annan grupp i samhället. Och jag tror inte heller det är Håkan Boströms. Även om jag håller med om hans slutliga konstaterande att det är ett problem, att vi har en växande del i samhället med egen låg självförsörjningsnivå.
Det är dock ett grundläggande feltänk, både från höger och vänster. Att människor med en viss inkomst eller en viss typ av inkomst, inte bidra till samhället. Bidrar till samhället kan vi göra på fler sätt, än att tillföra skatter till statskassan. Vi klarar oss inte heller utan flera av de arbetare som gör lågbetalda jobb, som vissa på högersidan ser som samhällsbelastande.
Samhällsnytta finns i kultur, hälsa, grön omställning, företagsamhet, sparsamhet, ideella engagemang, omsorg för familjen och mycket mer.
Det finns ingen anledning att polarisera och kasta skuld och skam åt endera hållet i denna fråga. Det viktiga är att skapa en en bild av hur samhället ser ut idag, vart vi vill att det skall gå, varför, samt att ta action i den riktningen!
// Jakob E Saternus, grundare av Main Home
Skapa ett friare liv genom vår utbildning som guidar dig till ett gratis boende:
Du har väldigt mycket rätt i det du skriver, att vi formar våra liv genom val. Att förutsättningarna skulle vara lika för alla är en vacker jämlikhetstanke, men ser vi på världen idag (och för den delen igår) är det knappast så det ser ut. Du fångar själv det i meningen ”Detta kopplar jag till en uppväxt och ett liv, med stöttande personer i min närhet. Som fått mig att känna mig trygg när jag faller”. Du kan kalla det klass eller inte, men den miljö, de sammanhang, de ekonomiska och sociala förutsättningar du växer upp i formar dig, din syn på andra, dig själv och vad du tror dig klara av. En del av dessa ”syner” kvarstår hela livet.
Gläds åt dina framgångar och hyllar din vilja att dela med dig av dina erfarenheter. Men ber dig att vara försiktigt med att döma de som (ännu) inte gjort samma resa som du. Det är inte nödvändigtvis slöhet och ovilja som ensamt är orsaken till att de fortfarande är kvar i ekorrhjulet.
Med vänligaste hälsningar
Tack för feedbacken Jonny. Jag skall försöka att inte låta dömande på det vis du upplevde framgent!
Jag håller helt med dig. Och jag ser inte heller något fel att stanna eller vilja vara kvar i ekorrhjulet.
Precis som du skriver, så handlar det valet inte om slöhet eller ovilja. Vilket jag försökte fånga, och kanske främst där jag berättade om vår familjs händelse, som ledde till att vårt “varför” vi ville skapa förändring blev tillräckligt stark för att göra det. Tillsammans med det sista stycket.
“Det finns ingen anledning att polarisera och kasta skuld och skam åt endera hållet i denna fråga. Det viktiga är att skapa en en bild av hur samhället ser ut idag, vart vi vill att det skall gå, varför, samt att ta action i den riktningen!”
Inlägget är en bredare förklaring av varför jag reagerade på det första inlägget i GP samt varför jag skrev en replik. Samt att “min sanning” är att alla föds lika. Och precis som du beskriver, så formas vi av allt runt ikring oss. Vilket gör att några av oss kommer få det enklare. Och andra svårare, att skapa förändringen. Förutsatt att man just vill skapa den förändringen.
Det jag själv inte förstår. Är ivern att sätta etiketten på människor, samhällsklasser, ursprung. Som säger “Du kan inte”.
Min syn är att detta är en onödig begränsande faktor.
Och att flera av våra framgångsrika entreprenörer inom företagande, humaniora, idrott mm. Kommer från ursprung, samhällsklasser, hemmaförhållanden som direkt borde gett dem etiketten “Du kan inte”.
Medan de vittnar om, att de istället vänt den erfarenheten till något positivt. Vilket de ser som anledningen till sin framgång.
Alla vill inte göra det vi gör, eller om de gör det vill de ändå vara kvar i delar av det som vi benämner som ett ekorrhjul. Och det finns inget rätt eller fel i det.
Min förhoppning är bara att fler gör “både och”. Ex både skapar sig ett långsiktigt sparande och ett arbete och familj de är motiverade att vara kvar i.
Återigen tack för feedbacken!
MVH
Jakob